2025:02/Metod för verifiering av avfallsskannande system

Växthusgasutsläppen från avfallsförbränningen i Sverige var 2022 fem gånger högre än motsvarande utsläpp 1990. Sammansättningen av avfallet har under de senaste decennierna förändrats och idag består avfallet av en större andel fossilbaserad plast än tidigare. Fossilbaserad plast motsvarar omkring 90 % av de totala växthusgasutsläppen från avfallsförbränningen. En möjlig åtgärd för att minska plastinnehållet är att införa en separat avgift kopplat till plastinnehållet som läggs till i mottagaravgiften. Detta skulle troligen öka de ekonomiska incitamenten att försortera vid källan av avfallet, vilket skulle resultera i att en större andel plast sorteras ut för materialåtervinning i stället för att plasten förbränns.

För att kunna införa en separat avgift kopplad till plastinnehållet krävs information om mängden plast. Det har dock inte funnits några kommersiella metoder för att mäta plastmängden i avfallet på ett snabbt och effektivt sätt vid avfallsförbränningsanläggningarna. Under hösten 2023 presenterades ”FossilEye”, ett avfallsskannande mätsystem, som möjliggör att inkommande blandat brännbart avfall kan skannas av och plastinnehållet analyseras. För att avfallsskannande mätsystem ska gå att använda är det dock viktigt att sådana system kan utvärderas, valideras och verifieras via en systematisk metod. Detta projekt syftar till att utveckla en testmetod för att verifiera noggrannheten och begränsningarna av avfallsskannande mätsystem avsedda för att uppskatta mängden plast i blandat avfall. Projektet genomfördes i tre separata delsteg, vilket presenteras i Figur S1. Det första steget var att identifiera olika lämpliga testparametrar vid verifiering av tillförlitligheten och noggrannheten av avfallsskannande mätsystem. Därefter genomfördes fullskaliga tester av mätsystemet FossilEye, vilket baserades på de ovannämnda testparametrarna. De fullskaliga testerna genomfördes i syfte att jämföra mätresultat från ett avfallsskannande mätsystem med kända värden, samt bidra till förståelsen för eventuella begränsningar av liknande mätsystem.

Projektet har haft möjlighet att följa FossilEye under dess pilotstudier och kan således ge en inblick i hur detta mätsystem fungerade under dess utvecklingsfas. Samtidigt har dessa tester gett en djupare insikt i vilka tester som är viktiga för en framtida verifiering av ett avfallsskannande mätsystem, samt hur de testerna bör ställas upp.

I dagsläget finns det inte någon alternativ metod för att på ett säkert sätt avgöra exakt hur mycket fossilt material som finns i 5–10 m3 blandat avfall. Detta visade sig bli en av de viktigaste utmaningarna i projektet.

• Det visade sig vara svårt att sätta ihop ett passande avfall av kända mängder av kända material eftersom det då påverkades av den mänskliga bedömningen, som inte alltid är helt perfekt. Dessutom var det svårt att skapa ett känt provavfall/demonstrationsavfall som faktiskt liknade det avfall som kommer in till förbränningsanläggningarna. 
• Dessutom visades det tydligt under projektets gång hur stor variation det kan vara mellan olika former av avfall. Det går inte att hitta en enda sammansättning som kan ses som representerbar för allt avfall som kan vara relevant för den här typen av mätningar. Möjligtvis går det att hitta ett flertal sammansättningar som kan ses som någorlunda representerbara för ett flertal olika kategorier av avfall, men det återstår att bevisa. 
• Att utföra plockanalyser av verkligt avfall som också får mätas med mätsystemet kan fungera bättre, men återigen påverkas det av den mänskliga bedömningen. Många artiklar innehåller mer än ett material och många artiklar är nedsmutsade av allt möjligt annat, vilket gör det svårt att avgöra hur mycket fossilt material som finns i en sådan artikel. 
• En dedikerad förbränning av en större mängd material i en avfallspanna med mätning av halten biogen koldioxid i rökgaserna, via kol-14, visade sig också vara osäkert. Det gick bara att se ett medelvärde av en stor mängd avfall, vilket dolde variationen mellan olika batcher. Dessutom var det flera parametrar som var osäkra vilket gav ett större spann av möjliga värden.

Slutsatsen och förslaget från detta blev att en mätosäkerhetsberäkning bör bygga på dels en väl specificerad jämförelse, dels på repeterbarhet. Den väl specificerade jämförelsen kan exempelvis baseras på plockanalys i kombination med förbränning med kol-14-mätning. Plockanalysen bör då vara väl specificerad på att plocka ut alla de material som mätsystemet förväntas ta med i sitt resultat. Förbränningen, med kol-14-mätning av rökgaser, bör ske på de fraktioner som togs ut i plockanalysen för att avgöra andelen fossilt material i de olika fraktionerna. Det bör ske i labbskala, inte i en panna som är anpassad för fjärrvärmeproduktion. Repeterbarheten bör endast baseras på jämförelse av mätningar direkt efter varandra då avfallet kan påverkas av själva mätningen. Ju fler mätningar som har gått mellan repetitionerna desto mer kan resultatet förändras av att sammansättningen faktiskt förändras. Mätning nummer N jämförs således mot mätning nummer N+1. Lämpligtvis görs det flera mätosäkerhetsberäkningar, så att det finns en mätosäkerhet beräknad för varje typ av avfall som mätverktyget ska klara av att analysera. Det är stor skillnad mellan avfall och avfall.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".

• 2025 02 Metod för verifiering.pptx

  2,5MB