2024:13/Tryckimpregnerat virke
- Författare: Nicklas Gustavsson, Julia Grönholdt Palm, Anna Allberg, Lisa Bredahl Nerdal, Siri Ranung, Bengt-Arne Bodén, samtliga från Ramboll
- Antal sidor: 70
- Pris: 300
Den moderna träimpregneringstekniken växte fram i mitten av 1800-talet i samband med ett ökat behov av att skydda järnvägsslipers. Sedan dess har en mängd olika produkter använts för tryckimpregnering av trä och många har haft miljö- och hälsoskadliga egenskaper. I takt med ökande kunskap och strängare regelverk så har en stor del av de tidigare använda träskyddsmedlen fasats ut och ersatts av mindre skadliga alternativ. Sedan början på 2000-talet så är en majoritet av allt tryckimpregnerat virke behandlat med kopparbaserade produkter. När det tryckimpregnerade virket blir avfall hamnar en stor del hos kommunala återvinningscentraler runt om i landet. Tryckimpregnerat virke behandlas generellt som farligt avfall vilket leder till kostnader för kommunerna som får står för merkostnaden som hantering, transport och omhändertagande av farligt avfall leder till. I flera tidigare studier som undersökt avfallsklassificering av tryckimpregnerat virke behandlat med moderna kopparbaserade medel har slutsatsen varit att det inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som farligt avfall. Denna rapport syftar till att undersöka om så är fallet, vilket tryckimpregnerat virke detta gäller, vad som gäller för äldre tryckimpregnerat virke samt att ta fram rekommendationer kring hur kommunerna kan hantera tryckimpregnerat virke när det når återvinningscentralerna.
Resultatet från litteraturstudier inom ramen för denna rapport visar att en majoritet av allt tryckimpregnerat virke som behandlats enligt riktlinjerna i NTR inte når upp till klassificering som farligt avfall. Undantag finns och gäller främst virke med särskilt hög andel splintved, t.ex. stängselstolpar. Äldre tryckimpregnerat virke behandlat med andra medel såsom koppar, krom, arsenik (CCA), kreosot och pentaklorfenol ska däremot alltid anses vara farligt avfall. Om osäkerhet råder om ålder eller innehåll bör virket behandlas som farligt avfall. Urlakning av träskyddsmedel sker men utifrån mätningar gjorda för denna rapport så sker inte urlakning i så stor omfattning att det ändrar klassificering från farligt avfall till icke-farligt avfall.
Eftersom visuell identifiering av vilken behandling som använts för avfallsvirke är mycket svår eller omöjlig om det inte rör sig om nytt virke så rekommenderas användningen av XRF instrument för att särskilja virke med innehåll av arsenik och krom. XRF fungerar dock inte för att identifiera virke som innehåller andra behandlingar såsom pentaklorfenol och kreosot. Kreosotbehandling går dock ofta att identifiera utifrån typ av virke (slipers, telefonstolpar) samt på färg och lukt.
Utsortering av icke-farligt kopparbehandlat virke från annat tryckimpregnerat virke som klassas som farligt avfall kan leda till minskade kostnader och förenklad hantering för kommunerna. Det är dock fortfarande viktigt att avfallet behandlas på bästa sätt ut miljösynpunkt. Genom att tillse att endast förbränningsanläggningar som omfattas av FFA förbränner tryckimpregnerat virke säkerställs det att erforderlig temperatur och rökgasrening uppnås för att hantera de rökgaser som alstras vid avfallsförbränningen.
För att öka resurseffektiviteten rekommenderas återbruk av virke där det är möjligt. Återbruk av tryckimpregnerat virke bör vara möjlig så länge man kan separera avfall lämpligt för förberedelse för återanvändning från avfall för material-/energiåtervinning. Återbruk bör dock begränsas till nyare kopparimpregnerat virke.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Den moderna träimpregneringstekniken växte fram i mitten av 1800-talet i samband med ett ökat behov av att skydda järnvägsslipers. Sedan dess har en mängd olika produkter använts för tryckimpregnering av trä och många har haft miljö- och hälsoskadliga egenskaper. I takt med ökande kunskap och strängare regelverk så har en stor del av de tidigare använda träskyddsmedlen fasats ut och ersatts av mindre skadliga alternativ. Sedan början på 2000-talet så är en majoritet av allt tryckimpregnerat virke behandlat med kopparbaserade produkter. När det tryckimpregnerade virket blir avfall hamnar en stor del hos kommunala återvinningscentraler runt om i landet. Tryckimpregnerat virke behandlas generellt som farligt avfall vilket leder till kostnader för kommunerna som får står för merkostnaden som hantering, transport och omhändertagande av farligt avfall leder till. I flera tidigare studier som undersökt avfallsklassificering av tryckimpregnerat virke behandlat med moderna kopparbaserade medel har slutsatsen varit att det inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som farligt avfall. Denna rapport syftar till att undersöka om så är fallet, vilket tryckimpregnerat virke detta gäller, vad som gäller för äldre tryckimpregnerat virke samt att ta fram rekommendationer kring hur kommunerna kan hantera tryckimpregnerat virke när det når återvinningscentralerna.
Resultatet från litteraturstudier inom ramen för denna rapport visar att en majoritet av allt tryckimpregnerat virke som behandlats enligt riktlinjerna i NTR inte når upp till klassificering som farligt avfall. Undantag finns och gäller främst virke med särskilt hög andel splintved, t.ex. stängselstolpar. Äldre tryckimpregnerat virke behandlat med andra medel såsom koppar, krom, arsenik (CCA), kreosot och pentaklorfenol ska däremot alltid anses vara farligt avfall. Om osäkerhet råder om ålder eller innehåll bör virket behandlas som farligt avfall. Urlakning av träskyddsmedel sker men utifrån mätningar gjorda för denna rapport så sker inte urlakning i så stor omfattning att det ändrar klassificering från farligt avfall till icke-farligt avfall.
Eftersom visuell identifiering av vilken behandling som använts för avfallsvirke är mycket svår eller omöjlig om det inte rör sig om nytt virke så rekommenderas användningen av XRF instrument för att särskilja virke med innehåll av arsenik och krom. XRF fungerar dock inte för att identifiera virke som innehåller andra behandlingar såsom pentaklorfenol och kreosot. Kreosotbehandling går dock ofta att identifiera utifrån typ av virke (slipers, telefonstolpar) samt på färg och lukt.
Utsortering av icke-farligt kopparbehandlat virke från annat tryckimpregnerat virke som klassas som farligt avfall kan leda till minskade kostnader och förenklad hantering för kommunerna. Det är dock fortfarande viktigt att avfallet behandlas på bästa sätt ut miljösynpunkt. Genom att tillse att endast förbränningsanläggningar som omfattas av FFA förbränner tryckimpregnerat virke säkerställs det att erforderlig temperatur och rökgasrening uppnås för att hantera de rökgaser som alstras vid avfallsförbränningen.
För att öka resurseffektiviteten rekommenderas återbruk av virke där det är möjligt. Återbruk av tryckimpregnerat virke bör vara möjlig så länge man kan separera avfall lämpligt för förberedelse för återanvändning från avfall för material-/energiåtervinning. Återbruk bör dock begränsas till nyare kopparimpregnerat virke.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2024-06-12