Trots att asbest har varit förbjudet i Sverige sedan 1982 finns materialet fortfarande kvar i många äldre byggnader och produkter. Förr eller senare ska detta hanteras som ett avfall och ofta hamnar det på återvinningscentralerna innan det skickas till deponi för säkert slutförvar.
Kunskapen om asbest tycks ha minskat i samhället. Dels om hur det kan se ut, dess hälsorisker och vad som händer om det hanteras fel. Det kan medföra hälsorisker för både allmänheten och personal på avfallsanläggningar. Idag finns störst kunskap om asbest framförallt hos de äldre generationerna, d.v.s. hos de som har upplevt tiden när asbest användes aktivt i samhället. Avfallsbranschen riskerar därför ett kunskapstapp när dessa personer går i pension och därav behovet av ett ”kunskapslyft”.
Eftersom asbest ofta upplevs som ett ”problemavfall” har Avfall Sverige låtit undersöka hur asbest hanteras på återvinningscentraler och deponier och samlat fakta och goda råd.
Swecos rapport innehåller rekommendationerna som framförallt baseras på försiktighetsprincipen, på erfarenheter och på goda exempel från de 13 verksamheter som har intervjuats. Till rapporten bifogas bilder på avfall som innehåller asbest och beskrivning av relevanta regelverk för asbest.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om asbest gäller för varje verksamhet som medför risk för exponering av asbest. Högst krav ställs på yrkesmässig rivning och bearbetning av asbest. Bedömningen är att en normal hantering vid en avfallsanläggning generellt inte är att jämföra med detta, men som verksamhetsutövare måste det alltid göras en bedömning i varje enskilt fall.
Det är ett problem att föreskrifterna inte gäller för privatpersoner som hanterar asbest. Det innebär att asbestavfall kan lämnas utan att vara rätt paketerat eller märkt. Detta ställer höga krav på personalen.
Eftersom antalet deponier minskar, blir det också svårare att lämna asbesthaltigt avfall till säkert slutförvar. Det har medfört att allt fler återvinningscentraler slutat ta emot detta avfall. Risk finns att det ändå lämnas in, kanske i fel container. Bäst service gentemot invånarna tycks finnas i kommuner som har egen deponi för farligt avfall – här tar en högre andel återvinningscentraler emot asbestavfall. Här upprätthålls också kunskap och rutiner lättare hos personalen.
Intervjuundersökningen har lett fram till bl.a. följande råd:
Sammanfattningsvis ska man alltid vara försiktig när det kommer till att hantera asbest. Försiktighetsprincipen ska alltid gälla och viktigast är att minimera riskerna för exponering. Bedömningen är att det är en större risk med att inte ta hand om asbestavfall jämfört med att ta hand om det på ett bra och säkert sätt. D.v.s. någonstans ska det ta vägen och okontrollerad spridning och exponering får anses vara olämpligare på grund av materialets farliga egenskaper.
Asbest är ett material som snabbt blev populärt på grund av sina många värdefulla tekniska egenskaper. Men under senare hälften av 1900-talet visade det sig att asbestfibrer är hälsofarliga och kan orsaka flera allvarliga sjukdomar som cancer och asbestos. Asbest är ofarligt så länge det sitter fast eller är inkapslat. Det är först när det bryts sönder som det blir farligt och då frigörs mikroskopiska små lätta nålformiga asbestfibrer som kan hamna i kroppen när man andas eller när man äter.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Trots att asbest har varit förbjudet i Sverige sedan 1982 finns materialet fortfarande kvar i många äldre byggnader och produkter. Förr eller senare ska detta hanteras som ett avfall och ofta hamnar det på återvinningscentralerna innan det skickas till deponi för säkert slutförvar.
Kunskapen om asbest tycks ha minskat i samhället. Dels om hur det kan se ut, dess hälsorisker och vad som händer om det hanteras fel. Det kan medföra hälsorisker för både allmänheten och personal på avfallsanläggningar. Idag finns störst kunskap om asbest framförallt hos de äldre generationerna, d.v.s. hos de som har upplevt tiden när asbest användes aktivt i samhället. Avfallsbranschen riskerar därför ett kunskapstapp när dessa personer går i pension och därav behovet av ett ”kunskapslyft”.
Eftersom asbest ofta upplevs som ett ”problemavfall” har Avfall Sverige låtit undersöka hur asbest hanteras på återvinningscentraler och deponier och samlat fakta och goda råd.
Swecos rapport innehåller rekommendationerna som framförallt baseras på försiktighetsprincipen, på erfarenheter och på goda exempel från de 13 verksamheter som har intervjuats. Till rapporten bifogas bilder på avfall som innehåller asbest och beskrivning av relevanta regelverk för asbest.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om asbest gäller för varje verksamhet som medför risk för exponering av asbest. Högst krav ställs på yrkesmässig rivning och bearbetning av asbest. Bedömningen är att en normal hantering vid en avfallsanläggning generellt inte är att jämföra med detta, men som verksamhetsutövare måste det alltid göras en bedömning i varje enskilt fall.
Det är ett problem att föreskrifterna inte gäller för privatpersoner som hanterar asbest. Det innebär att asbestavfall kan lämnas utan att vara rätt paketerat eller märkt. Detta ställer höga krav på personalen.
Eftersom antalet deponier minskar, blir det också svårare att lämna asbesthaltigt avfall till säkert slutförvar. Det har medfört att allt fler återvinningscentraler slutat ta emot detta avfall. Risk finns att det ändå lämnas in, kanske i fel container. Bäst service gentemot invånarna tycks finnas i kommuner som har egen deponi för farligt avfall – här tar en högre andel återvinningscentraler emot asbestavfall. Här upprätthålls också kunskap och rutiner lättare hos personalen.
Intervjuundersökningen har lett fram till bl.a. följande råd:
Sammanfattningsvis ska man alltid vara försiktig när det kommer till att hantera asbest. Försiktighetsprincipen ska alltid gälla och viktigast är att minimera riskerna för exponering. Bedömningen är att det är en större risk med att inte ta hand om asbestavfall jämfört med att ta hand om det på ett bra och säkert sätt. D.v.s. någonstans ska det ta vägen och okontrollerad spridning och exponering får anses vara olämpligare på grund av materialets farliga egenskaper.
Asbest är ett material som snabbt blev populärt på grund av sina många värdefulla tekniska egenskaper. Men under senare hälften av 1900-talet visade det sig att asbestfibrer är hälsofarliga och kan orsaka flera allvarliga sjukdomar som cancer och asbestos. Asbest är ofarligt så länge det sitter fast eller är inkapslat. Det är först när det bryts sönder som det blir farligt och då frigörs mikroskopiska små lätta nålformiga asbestfibrer som kan hamna i kroppen när man andas eller när man äter.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2022-09-14