2023 fick två studenter Avfall Sveriges stipendium, Maja Mosslind och Amanda Rensmo.
procenten kommer 72% från förbränning av avfall och den största boven i detta är plast. För att minska växthusgasutsläppen behöver mängden plast i avfallet som förbränns minska. Detta kan göras genom att öka återvinningen av plastprodukter, och privatpersoners deltagande i plastsorteringen på̊ ÅVC:er är en förutsättning för att detta ska ske. Hårdplasten är ofta alltför dåligt sorterad för att kunna återvinnas och därför skickas det till förbränning genom energiåtervinning som därmed bidrar till växthusgasutsläppen.
Detta examensarbete undersöker olika orsaker till att sorteringskvalitén på̊ hårdplast vid återvinningscentraler hos Sysav är låg och möjliga lösningar till hur den kan förbättras. Ett syfte var också̊ att fylla den kunskapslucka som finns gällande plastsortering på̊ ÅVC:er eftersom majoriteten av de studier som tidigare gjorts i Sverige undersöker sortering av hushållens förpackningsavfall i hemmet och på̊ bostadsområdenas återvinningsstationer. Resultatet visar att den låga sorteringskvalitén skulle kunna bero på̊ brister i ÅVC:ernas uppbyggnad och skyltning, och brist på̊ kunskap om hur man sorterar plast och de miljömässiga fördelarna med plaståtervinning.
Motivering:
Denna kandidatarbete lyfter en högst aktuell fråga för avfallsbranschen. Att förstå avfallslämnarens sorteringsbeteende och vilken kommunikation och budskapsöverlämning som är optimal vid återvinningscentralen är en viktig pusselbit för att erhålla rena avfallsfraktioner och förutsättningar för en hög materialåtervinningsgrad av plast och en fossilfri energiåtervinning.
För att batterier ska anses vara hållbara behöver dessa metaller återvinnas när batteriet är uttjänt. Nyproduktion kräver gruvor som har en negativ påverkan av naturen och utarmar resurserna. Utvecklingen av återvinning av litiumjonbatterier, har lett till att nya metoder har utformats av forskare och ingenjörer samt att regleringar har uppdaterats främst inom Europeiska Unionen. Tidigare var det vanligt att förbränna batterierna för att få ut endast nickel och kobolt, medan det nu är önskvärt att använda tekniker vid lägre temperaturer som ökar återvinningsgraden. Det gör att även litium och mangan kan utvinnas. Dessa processer kräver dock flera steg än tidigare samt stora mängder lösningsmedel som sedan behöver renas. Ett batteri är komplext och därför är utsläppen från återvinning av litiumjonbatterier något som behöver studeras. Även andra, icke-aktiva, delar hos batteriet är viktiga för dess funktion som skulle kunna orsaka utsläpp av en samling ämnen, där ibland PFAS, vilka vore skadliga för miljön.
Detta examensarbete har studerat i vilken utsträckning sådana utsläpp kan ske för just återvinning av litiumjonbatterier En litteraturstudie för att kartlägga batteriets innehåll av PFAS-ämnen eller ämnen som skulle kunna bilda PFAS följdes av en undersökning av de vanligaste industriella processerna för återvinning. Sammanställningen från dessa två̊ delmoment användes sedan som bas för de experimentella studierna av faktiska prover från en pilotanläggning. Där förbehandlades batterier innan utvinning av litium, nickel, mangan och kobolt som ska användas som utgångsmaterial för nya litiumjonbatterier. Även prover från andra delar av återvinningsprocessen analyserades. Resultaten från undersökningen visar på̊ att det fanns ett visst innehåll av fluor bundet till kol. Därmed är det troligt att PFAS finns i proverna från batteriåtervinningsprocessen.
Motivering:
Utveckling av processer för att maximera återvinning av metaller som litium för att möta ökad efterfrågan och uppnå cirkulär ekonomi är viktigt. Detta examensarbete pekar tydligt på konsekvenser av att detta sker på bekostnad av allt för låg kunskap om återvinningsprocessens miljöeffekter. Framförallt lyfter examensarbetet behovet av ökad kunskap om litiumjonbatteriåtervinning för att undvika bildning och utsläpp av PFAS i miljön.
Senast uppdaterad - 2024-06-03