2024:14/Kunskapssammanställning om metanutsläpp i avfallssektorn
- Författare: Malin Forsgren, Linnea Granstöm, Johanna Hamner och Helena Söderqvist, 2050 Consulting. Rapporten har under 2023–2024 kompletterats av Linn Andersson och Fredrika Stranne, Avfall Sverige, med framför allt uppdaterade siffror samt förtydliganden om nationell statistik och avgränsningar.
- Antal sidor: 53
- Pris: 300
Under de senaste åren har metanutsläpp fått ett allt större fokus i klimatdebatten. EU-kommissionen antog en metanstrategi under 2020 och under COP26 i november 2021 lanserades the Global Methane Pledge som innebär ett frivilligt åtagande att gemensamt minska metanutsläppen med 30 procent till 2030 jämfört med år 2020. 2022 presenterade regeringen en metanhandlingsplan, med kartläggning av Sveriges metanutsläpp, scenarier, samt beslutade styrmedel och åtgärder. Under 2023 fick Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag på hur utsläpp av metan i Sverige kan minska.
Sett till övriga Europa ligger Sverige generellt sett långt fram i arbetet i fråga om att minska avfallssektorns metanutsläpp. För att ligga i linje med Global Methane Pledge och det uppsatta målet om en utsläppsminskning på 30 procent till 2030, krävs dock fortsatta krafttag. Därför har Avfall Sverige beslutat att genom denna rapport kartlägga kunskapsläget om avfallshanteringens metanutsläpp i Sverige, samt identifiera och beskriva möjliga metoder för mätning och uppföljning av metanutsläppen. Ett viktigt syfte är att skapa samsyn inom avfallssektorn och att säkerställa att de verkliga källorna till metanutsläpp identifieras och hanteras.
Enligt Naturvårdsverkets definition innefattar metanutsläpp från avfallssektorn följande utsläppskällor:
• Deponering av avfall – från både gamla (avslutade) och aktiva deponier.
• Biologisk behandling – rötning (biogasproduktion) samt kompostering.
• Förbränning av farligt avfall och avfallsbränder
• Avloppsbehandling
I arbetet med denna rapport undersöktes också om andra delar i avfallshanteringen skulle kunna vara källor till metanutsläpp. I den analysen identifierades lagring av avfall till energiåtervinnas som en potentiell utsläppskälla, som behöver utredas närmare.
En källa till metanutsläpp är avfallsdeponier där det deponerats organiskt material. I Sverige är det sedan 2005 förbjudet att deponera avfall med högre organisk halt än 10 procent och som en följd av detta har de svenska utsläppen från deponier minskat kraftigt. Vid aktiva och nedlagda deponier vidtas idag åtgärder för att fånga upp och reducera de metanutsläpp som bildas. Med hjälp av aktiva deponigasuttag kan metan från deponier samlas upp och nyttjas som energi och genom av sluttäckning av äldre deponier kan utsläpp reduceras.
På nationell nivå redovisas deponiernas utsläpp med hjälp av FOD-modellen utvecklad av IPCC som har ett inbyggt antagande om en kontinuerlig nedbrytningshastighet. Om modelleringen inte följer den faktiska nedbrytningen kan historiska utsläpp och nationellt redovisade minskade utsläpp ha överskattats och nuvarande utsläpp ifrån deponier underskattats. Sverige har dessutom ett stort antal nedlagda deponier och det är oklart i vilken utsträckning dessa deponier fortfarande orsakar metanutsläpp och vilka åtgärder som kan eller bör vidtas. Det är viktigt att nå samsyn vad gäller hur metanutsläppen från deponier ska mätas och redovisas samt reduceras. Att vidta åtgärder skulle eventuellt kräva ett tekniskt och ekonomiskt stöd till kommunerna.
En källa till metanutsläpp där det redan finns system för kartläggning och åtgärder är vid biogasproduktion vid samrötningsanläggningar. Biogasproduktion handlar i grunden om att nyttiggöra det metan som bildas då biologiskt material bryts ned. Däremot sker metanutsläpp vid exempelvis läckage från anläggningarna eller lagring av den rötrest som blir kvar efter själva produktionen. Det finns därför fortfarande potential att minska utsläppen genom relativt enkla metoder i produktionsanläggningar. Ett tidigare projekt (EvEmBi) har identifierat vanligt förekommande utsläppskällor i biogasproduktionen och åtgärder för att minska dessa. Sedan 2007 finns ett frivilligt system för egenkontroll och mätning av metanutsläpp från biogasanläggningar Egenkontroll metanemissioner (EgMet) som samägs av Avfall Sverige och Svenskt Vatten. Systemet innebär emissionsmätningar av oberoende part var tredje år, samt egna sökningar efter läckage varje år. Anläggningar som producerar motsvarande cirka hälften av Sveriges biogasproduktion rapporterade data i den senaste publicerade mätomgången. EgMet har potential att utvecklas men är redan nu ett system som kan användas som förebild i utvecklingen av datainsamling för andra behandlingsprocesser.
I Sverige komposteras främst trädgårdsavfall, men även vissa mängder matavfall. Kompostering orsakar metanutsläpp, men vedertagna mätmetoder och samordnad datainsamling saknas. De utsläppsfaktorer som används för utsläppsberäkningarna är framtagna av IPCC och är därmed inte anpassade efter svensk avfallshantering. Jämfört med i andra länder innehåller det komposterbara avfallet i Sverige endast en mindre andel matavfall. Detta, i kombination med att utsläppsfaktorerna inte tar hänsyn till de specifika behandlingsprocesser som används i Sverige, gör att IPCC:s schabloner troligtvis inte är helt representativa för Sverige. Utan vidare utredning går det inte att säga säkert om de svenska utsläppen är lägre eller högre. Utsläppsfaktorerna skulle kunna bli mer representativa för svenskt klimat och genomsnittlig sammansättning genom vidare studier och mätningar. Ett möjligt komplement till kompostering för vedartade material är produktion av biokol, som ger minskad metan- och lustgasavgång, en stabil kolinlagring av biogent kol samt möjligheter att använda överskottsenergin från produktionsprocessen. Biokol kan också förbättra komposteringsprocesser genom förbättrad fukt- och syrebalans.
Slutligen är lagring av avfall som ska gå till energiåtervinning troligen en källa till metanutsläpp där det krävs fortsatta utredningar då storleksordningen idag är okänd. Utsläppen beror främst på sammansättning av avfallet, hur länge avfallet lagras samt eventuellt hur det lagras.
Rapporten avgränsas till att endast omfatta de metanutsläpp som ligger inom Avfall Sveriges medlemmars ansvarsområden. Därmed ingår inte avloppsrening och behandling av avloppsslam. Kompostering i trädgårdar och parker samt förbränning av farligt avfall samt avfallsbränder har exkluderats från analysen eftersom utsläppen i sammanhanget är små.
Att minska metanutsläppen från både dagens och gårdagens avfallshantering, samt för hela avfallssektorn, är ett viktigt fokusområde. Men så länge det inte finns en samlad bild över var samtliga metanutsläpp uppstår och hur stora dessa är, är det svårt att rikta insatserna där de gör mest nytta. I relation till andra sektorer har avfallssektorn i Sverige redan gjort stora insatser för att minska metanutsläppen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Under de senaste åren har metanutsläpp fått ett allt större fokus i klimatdebatten. EU-kommissionen antog en metanstrategi under 2020 och under COP26 i november 2021 lanserades the Global Methane Pledge som innebär ett frivilligt åtagande att gemensamt minska metanutsläppen med 30 procent till 2030 jämfört med år 2020. 2022 presenterade regeringen en metanhandlingsplan, med kartläggning av Sveriges metanutsläpp, scenarier, samt beslutade styrmedel och åtgärder. Under 2023 fick Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag på hur utsläpp av metan i Sverige kan minska.
Sett till övriga Europa ligger Sverige generellt sett långt fram i arbetet i fråga om att minska avfallssektorns metanutsläpp. För att ligga i linje med Global Methane Pledge och det uppsatta målet om en utsläppsminskning på 30 procent till 2030, krävs dock fortsatta krafttag. Därför har Avfall Sverige beslutat att genom denna rapport kartlägga kunskapsläget om avfallshanteringens metanutsläpp i Sverige, samt identifiera och beskriva möjliga metoder för mätning och uppföljning av metanutsläppen. Ett viktigt syfte är att skapa samsyn inom avfallssektorn och att säkerställa att de verkliga källorna till metanutsläpp identifieras och hanteras.
Enligt Naturvårdsverkets definition innefattar metanutsläpp från avfallssektorn följande utsläppskällor:
• Deponering av avfall – från både gamla (avslutade) och aktiva deponier.
• Biologisk behandling – rötning (biogasproduktion) samt kompostering.
• Förbränning av farligt avfall och avfallsbränder
• Avloppsbehandling
I arbetet med denna rapport undersöktes också om andra delar i avfallshanteringen skulle kunna vara källor till metanutsläpp. I den analysen identifierades lagring av avfall till energiåtervinnas som en potentiell utsläppskälla, som behöver utredas närmare.
En källa till metanutsläpp är avfallsdeponier där det deponerats organiskt material. I Sverige är det sedan 2005 förbjudet att deponera avfall med högre organisk halt än 10 procent och som en följd av detta har de svenska utsläppen från deponier minskat kraftigt. Vid aktiva och nedlagda deponier vidtas idag åtgärder för att fånga upp och reducera de metanutsläpp som bildas. Med hjälp av aktiva deponigasuttag kan metan från deponier samlas upp och nyttjas som energi och genom av sluttäckning av äldre deponier kan utsläpp reduceras.
På nationell nivå redovisas deponiernas utsläpp med hjälp av FOD-modellen utvecklad av IPCC som har ett inbyggt antagande om en kontinuerlig nedbrytningshastighet. Om modelleringen inte följer den faktiska nedbrytningen kan historiska utsläpp och nationellt redovisade minskade utsläpp ha överskattats och nuvarande utsläpp ifrån deponier underskattats. Sverige har dessutom ett stort antal nedlagda deponier och det är oklart i vilken utsträckning dessa deponier fortfarande orsakar metanutsläpp och vilka åtgärder som kan eller bör vidtas. Det är viktigt att nå samsyn vad gäller hur metanutsläppen från deponier ska mätas och redovisas samt reduceras. Att vidta åtgärder skulle eventuellt kräva ett tekniskt och ekonomiskt stöd till kommunerna.
En källa till metanutsläpp där det redan finns system för kartläggning och åtgärder är vid biogasproduktion vid samrötningsanläggningar. Biogasproduktion handlar i grunden om att nyttiggöra det metan som bildas då biologiskt material bryts ned. Däremot sker metanutsläpp vid exempelvis läckage från anläggningarna eller lagring av den rötrest som blir kvar efter själva produktionen. Det finns därför fortfarande potential att minska utsläppen genom relativt enkla metoder i produktionsanläggningar. Ett tidigare projekt (EvEmBi) har identifierat vanligt förekommande utsläppskällor i biogasproduktionen och åtgärder för att minska dessa. Sedan 2007 finns ett frivilligt system för egenkontroll och mätning av metanutsläpp från biogasanläggningar Egenkontroll metanemissioner (EgMet) som samägs av Avfall Sverige och Svenskt Vatten. Systemet innebär emissionsmätningar av oberoende part var tredje år, samt egna sökningar efter läckage varje år. Anläggningar som producerar motsvarande cirka hälften av Sveriges biogasproduktion rapporterade data i den senaste publicerade mätomgången. EgMet har potential att utvecklas men är redan nu ett system som kan användas som förebild i utvecklingen av datainsamling för andra behandlingsprocesser.
I Sverige komposteras främst trädgårdsavfall, men även vissa mängder matavfall. Kompostering orsakar metanutsläpp, men vedertagna mätmetoder och samordnad datainsamling saknas. De utsläppsfaktorer som används för utsläppsberäkningarna är framtagna av IPCC och är därmed inte anpassade efter svensk avfallshantering. Jämfört med i andra länder innehåller det komposterbara avfallet i Sverige endast en mindre andel matavfall. Detta, i kombination med att utsläppsfaktorerna inte tar hänsyn till de specifika behandlingsprocesser som används i Sverige, gör att IPCC:s schabloner troligtvis inte är helt representativa för Sverige. Utan vidare utredning går det inte att säga säkert om de svenska utsläppen är lägre eller högre. Utsläppsfaktorerna skulle kunna bli mer representativa för svenskt klimat och genomsnittlig sammansättning genom vidare studier och mätningar. Ett möjligt komplement till kompostering för vedartade material är produktion av biokol, som ger minskad metan- och lustgasavgång, en stabil kolinlagring av biogent kol samt möjligheter att använda överskottsenergin från produktionsprocessen. Biokol kan också förbättra komposteringsprocesser genom förbättrad fukt- och syrebalans.
Slutligen är lagring av avfall som ska gå till energiåtervinning troligen en källa till metanutsläpp där det krävs fortsatta utredningar då storleksordningen idag är okänd. Utsläppen beror främst på sammansättning av avfallet, hur länge avfallet lagras samt eventuellt hur det lagras.
Rapporten avgränsas till att endast omfatta de metanutsläpp som ligger inom Avfall Sveriges medlemmars ansvarsområden. Därmed ingår inte avloppsrening och behandling av avloppsslam. Kompostering i trädgårdar och parker samt förbränning av farligt avfall samt avfallsbränder har exkluderats från analysen eftersom utsläppen i sammanhanget är små.
Att minska metanutsläppen från både dagens och gårdagens avfallshantering, samt för hela avfallssektorn, är ett viktigt fokusområde. Men så länge det inte finns en samlad bild över var samtliga metanutsläpp uppstår och hur stora dessa är, är det svårt att rikta insatserna där de gör mest nytta. I relation till andra sektorer har avfallssektorn i Sverige redan gjort stora insatser för att minska metanutsläppen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2024-06-12