2024:10/Sjukt viktig hantering
- Författare: Andrea Hjärne och Camilla Nilsson, Avfall Sverige. Louise Jansson, Kristina Nordfeldt, Martijn van Praagh och Louise Quistgaard Ensucon. Pär Svahnberg, Toxintelligence
- Antal sidor: 66
- Pris: 300
Denna handbok har tagits fram med fokus på att primärt i avfallshanteringsledet reducera risker för skador från hantering av smittförande avfall, stickande och skärande avfall samt läkemedelsavfall inklusive farligt avfall (cytostatika), när avfallet uppkommit i hushåll eller verksamheter och ligger inom kommunalt insamlingsansvar.
Handboken är tänkt att vägleda kommuner och avfallsbolag; vara anvisning till verksamheter; tjäna som underlag vid framtagning av rutiner till de som hanterar avfallet inom olika verksamheter; samt vägleda tillsynsmyndigheter och andra berörda om avfallshanteringen.
Handboken tjänar också till viss ledning i frågan om ett avfall ligger inom det kommunala hämtnings- och behandlingsansvaret. För att avgöra om avfallet ligger inom kommunens ansvar för borttransport och behandling måste avfall klassificeras. Klassificeringen avgör också vilka regler som gäller för den fortsatta hanteringen. Den styr till exempel om tillstånd behövs för att hantera, transportera eller behandla avfallet och är även grunden inför att rapportera eventuellt farligt avfall till Naturvårdsverkets avfallsregister. För att göra klassificeringen används miljöbalken och avfallsförordningen.
Ett apotek ska i enlighet med producentansvaret ta emot läkemedel från hushåll, med undantag för farligt avfall såsom cytostatika, som alltså ligger kvar på kommunens ansvar. Dock utgör cytostatika en liten del av det totala flödet av läkemedel, och cytostatika som administreras i hemmet av patienten själv utgör en ytterligare mindre del av det totala cytostatikaflödet. Av detta flöde kommer endast en bråkdel att kasseras och av detta är det ännu mindre som hamnar i det generella flödet av kasserade läkemedel. Det är nog en rimlig hypotes att det idag finns en mycket liten del cytostatika i dagens flöde av hushållens läkemedelsavfall. I praktiken kan man inte förvänta sig att de efterlevande och andra aktörer i ett dödsbo ska ha kompetens att sortera ut cytostatikapreparat från övriga läkemedel i den avlidnes medicinskåp. Det kan heller inte vara önskvärt att apotekspersonal ska gå igenom påsarna med överblivna läkemedel i detalj och där skilja ut eventuella cytostatika från övrigt läkemedelsavfall. Avfall Sverige gör därför bedömningen att läkemedelsavfall som lämnas till apotek generellt är att anse som icke farligt läkemedelsavfall, samt att hushållen ska hänvisas till apotek för inlämning av läkemedelsrester.
Kommunen är skyldig att ta emot det skärande/stickande avfall som klassas som kommunalt avfall. Kommunen kan själv välja hur mottagandet ska ske: genom egen insamling och/eller genom att i avfallsföreskrifterna godkänna borttransport till den eller de platser i kommunen där kommunen tar emot sådant avfall, exempelvis återvinningscentral eller apotek. Avfall Sverige rekommenderar att kommunerna ser över avtalen med apoteken för att möjliggöra hanteringen på bästa sätt. Det finns också kommuner som slutit avtal med regionen om utdelning av tomma kanylbehållare och mottagning av fyllda. Detta kan vara ett alternativ för kommuner som inte har tillräckliga apoteksavtal.
Det vanliga avfallet från hushåll innehåller normalt små mängder smittförande avfall. Efter Avfall Sveriges dialog med Socialstyrelsen bedömer Avfall Sverige risken för smittspridning till mycket liten, under förutsättning att kanyler och liknande avfall läggs i särskilda behållare samt paketering i övrigt sker efter anvisningar i kommunens avfallsföreskrifter. Bedömningen bygger dock på förutsättningen att renhållningspersonalen hanterar avfallet med respekt och att de är skyddade på lämpligt sätt. En privatperson med allmänfarlig sjukdom som exempelvis har blodkontaminerat avfall eller använda kanyler måste se till att förpacka sitt avfall på ett säkert sätt och vid behov kan personen efter eget val kontakta renhållaren med information om att det finns smittförande avfall i soptunnan så att personalen kan vidta extra skyddsåtgärder vid hämtning (eller upplysa mottagande apotek där hushållet lämnar in sin kanylburk). I andra fall har kommunen med anledning av sekretess inte möjlighet att veta vilka personer som i sina hushåll bär på smitta eller hanterar kanyler eller annat avfall som kräver särskild försiktighet vid hanteringen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Denna handbok har tagits fram med fokus på att primärt i avfallshanteringsledet reducera risker för skador från hantering av smittförande avfall, stickande och skärande avfall samt läkemedelsavfall inklusive farligt avfall (cytostatika), när avfallet uppkommit i hushåll eller verksamheter och ligger inom kommunalt insamlingsansvar.
Handboken är tänkt att vägleda kommuner och avfallsbolag; vara anvisning till verksamheter; tjäna som underlag vid framtagning av rutiner till de som hanterar avfallet inom olika verksamheter; samt vägleda tillsynsmyndigheter och andra berörda om avfallshanteringen.
Handboken tjänar också till viss ledning i frågan om ett avfall ligger inom det kommunala hämtnings- och behandlingsansvaret. För att avgöra om avfallet ligger inom kommunens ansvar för borttransport och behandling måste avfall klassificeras. Klassificeringen avgör också vilka regler som gäller för den fortsatta hanteringen. Den styr till exempel om tillstånd behövs för att hantera, transportera eller behandla avfallet och är även grunden inför att rapportera eventuellt farligt avfall till Naturvårdsverkets avfallsregister. För att göra klassificeringen används miljöbalken och avfallsförordningen.
Ett apotek ska i enlighet med producentansvaret ta emot läkemedel från hushåll, med undantag för farligt avfall såsom cytostatika, som alltså ligger kvar på kommunens ansvar. Dock utgör cytostatika en liten del av det totala flödet av läkemedel, och cytostatika som administreras i hemmet av patienten själv utgör en ytterligare mindre del av det totala cytostatikaflödet. Av detta flöde kommer endast en bråkdel att kasseras och av detta är det ännu mindre som hamnar i det generella flödet av kasserade läkemedel. Det är nog en rimlig hypotes att det idag finns en mycket liten del cytostatika i dagens flöde av hushållens läkemedelsavfall. I praktiken kan man inte förvänta sig att de efterlevande och andra aktörer i ett dödsbo ska ha kompetens att sortera ut cytostatikapreparat från övriga läkemedel i den avlidnes medicinskåp. Det kan heller inte vara önskvärt att apotekspersonal ska gå igenom påsarna med överblivna läkemedel i detalj och där skilja ut eventuella cytostatika från övrigt läkemedelsavfall. Avfall Sverige gör därför bedömningen att läkemedelsavfall som lämnas till apotek generellt är att anse som icke farligt läkemedelsavfall, samt att hushållen ska hänvisas till apotek för inlämning av läkemedelsrester.
Kommunen är skyldig att ta emot det skärande/stickande avfall som klassas som kommunalt avfall. Kommunen kan själv välja hur mottagandet ska ske: genom egen insamling och/eller genom att i avfallsföreskrifterna godkänna borttransport till den eller de platser i kommunen där kommunen tar emot sådant avfall, exempelvis återvinningscentral eller apotek. Avfall Sverige rekommenderar att kommunerna ser över avtalen med apoteken för att möjliggöra hanteringen på bästa sätt. Det finns också kommuner som slutit avtal med regionen om utdelning av tomma kanylbehållare och mottagning av fyllda. Detta kan vara ett alternativ för kommuner som inte har tillräckliga apoteksavtal.
Det vanliga avfallet från hushåll innehåller normalt små mängder smittförande avfall. Efter Avfall Sveriges dialog med Socialstyrelsen bedömer Avfall Sverige risken för smittspridning till mycket liten, under förutsättning att kanyler och liknande avfall läggs i särskilda behållare samt paketering i övrigt sker efter anvisningar i kommunens avfallsföreskrifter. Bedömningen bygger dock på förutsättningen att renhållningspersonalen hanterar avfallet med respekt och att de är skyddade på lämpligt sätt. En privatperson med allmänfarlig sjukdom som exempelvis har blodkontaminerat avfall eller använda kanyler måste se till att förpacka sitt avfall på ett säkert sätt och vid behov kan personen efter eget val kontakta renhållaren med information om att det finns smittförande avfall i soptunnan så att personalen kan vidta extra skyddsåtgärder vid hämtning (eller upplysa mottagande apotek där hushållet lämnar in sin kanylburk). I andra fall har kommunen med anledning av sekretess inte möjlighet att veta vilka personer som i sina hushåll bär på smitta eller hanterar kanyler eller annat avfall som kräver särskild försiktighet vid hanteringen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2024-05-30