Kommuner och kommunala bolag är upphandlande myndigheter och ska tillämpa upphandlingsreglerna vid köp av varor och tjänster externt. Vanliga tjänster inom avfallsområdet är avfallshämtning, transporter av avfall, behandling och transport av farligt avfall, behandling genom förbränning och biologisk behandling av avfall som till exempel kompostering och rötning.
Avfall Sverige har tagit fram ett flertal mallar och vägledningar för upphandling av avfallstjänster och varor, till exempel avfallshämtning, matavfallspåsar och behandling av avfall, se länk längst ner på sidan. Avfall Sverige har en verksamhetsgrupp för upphandlingsfrågor med syfte att verka för utveckling och kompetenshöjning inom avfallsupphandlingsområdet. Gruppen initierar och medverkar i olika projekt samt planerar nätverksträffar och temadagar.
Önskas juridisk rådgivning inom upphandlingsområdet rekommenderas kontakt med förbundsjurister hos Sveriges Kommuner och Regioner eller Upphandlingsmyndigheten (se mer nedan).
Det finns huvudsakligen tre lagar som reglerar offentlig upphandling:
Det finns fem grundläggande principer som genomsyrar hela upphandlingslagstiftningen:
Dessa grundprinciper bygger på objektivitet och öppenhet. De upphandlande organisationerna ska vara sakliga och välja leverantör utifrån det som köps. Det får inte förekomma lojalitet mot det egna landets leverantörer eller tidigare leverantörer.
Valet av leverantör ska ske på affärsmässig grund och baseras på vilken leverantör som erbjuder den bästa varan eller tjänsten till de bästa villkoren. Alla leverantörer, oavsett nationellt ursprung, ska få möjlighet att tävla på samma villkor i varje upphandling.
Upphandlingsmyndigheten, som startade 2015, ska verka för en rättssäker, effektiv och hållbar offentlig upphandling. På deras hemsida finns mer information om lagar och regler och inköpsprocessen steg för steg. Via deras frågeportal finns möjligheter att ställa frågor till deras experter inom upphandling. I deras kriterietjänst finns hållbarhetskriterier för inköp med fokus på miljömässig och social hållbarhet som man kan använda i utformningen av en upphandling. Att ställa krav på hållbarhet i upphandling kan bidra till att nå flera samhälleliga mål inom miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Det finns till exempel kriterier för fordon, transporter och drivmedel.
Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för den offentliga upphandlingen, vilket innebär att de ska kontrollera att myndigheter följer lagarna om offentlig upphandling och valfrihetssystem. När en myndighet inte följer lagarna kan de fatta tillsynsbeslut och ansöka om upphandlingsskadeavgift i domstol.
Miljöfrågorna har fått en stärkt ställning såväl inom EU som i Sverige. De nya lagarna innehåller, i likhet med EU-direktiven, bestämmelser som gör det lättare att ställa miljökrav och sociala krav vid upphandlingar. De miljökrav som ställs får inte utgöra hinder för en väl fungerande inre marknad utan måste vara förenliga med de grundläggande principerna för upphandling.
Det är lite skilda förutsättningar och regler beroende på var i upphandlingsprocessen ett miljökrav ställs. Miljökrav kan ställas som teknisk specifikation, kvalificeringskrav, utvärderingskriterium eller som särskilt villkor för fullgörande av kontrakt. Den kanske största möjligheten att beakta miljön finns under planeringsfasen. Därför är det viktigt att man analyser sitt inköpsbehov före upphandlingen med hänsyn till typ av vara/tjänst och vilka krav man har samt att man gör en analys av marknadens funktionssätt och konkurrensförhållanden. Kraven som ställs ska vara möjliga att följa upp och för trovärdigheten är det viktigt att de faktiskt följs upp.
Så kallade auktorisationssystem eller valfrihetssystem anses inte utgöra en tilldelning av ett offentligt kontrakt och omfattas inte av upphandlingsreglerna. Ett auktorisationssystem innehåller inte något egentligt urval från den upphandlande myndighetens sida, utan endast en kontroll av att leverantörerna uppfyller uppställda krav. Det råder därför inte någon egentlig konkurrenssituation mellan leverantörerna om att få teckna kontrakt med den upphandlande myndigheten. Ett sådant förfarande resulterar därför inte i en anskaffning i den meningen att någon leverantör väljs ut av myndigheten för att leverera exempelvis en tjänst. Vilken leverantör som ska leverera tjänsten bestäms i stället i ett senare skede av den enskilde som ska bruka tjänsten.
Systemet behöver emellertid uppfylla ett antal krav för att vara undantaget från upphandlingsplikt.
Senast uppdaterad - 2022-08-25