Materialåtervinning spelar en stor roll i ett hållbart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruktionsmaterial. Det medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det innebär också energibesparing.
Förpackningar och returpapper behandlas på olika anläggningar i landet beroende på material. Det mesta materialåtervinns och blir till nya produkter och förpackningar. För papper och glas är återvinningsnivåerna höga medan materialåtervinningen av till exempel plast är betydligt lägre.
På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall och farligt avfall. Mängden avfall till de kommunala återvinningscentralerna ökar stadigt liksom möjligheter till materialåtervinning och behandling av en mängd olika material.
Materialåtervinning av grovavfall sker exempelvis för metallskrot som skickas direkt till förädlingsanläggningar, som kommuner samarbetar med. Där kontrolleras det, sorteras utfrån metalltyp, fragmenteras och används slutligen för framställning av nya produkter på olika stål- och metallverk.
Trädgårdsavfall som grenar och fallfrukt förädlas genom biologisk återvinning. Det kan antingen komposteras för att bli näringsrik jord eller rötas för att bli till biogödsel och biogas. En del av trädgårdsavfallet går till energiåtervinning.
Sten, jord, tegel och keramik blir till fyllnadsmassor som kan användas vid olika former av anläggningsarbeten.
Wellpapp är en stor fraktion och skickas för återvinning till ny wellpapp. En pappersfiber kan återvinnas 7-8 gånger.
Det finns numera även återvinningsmetoder för material som tidigare var svåra att återvinna, som gips och planglas. Gipsskivor mals ner till gipspulver som används vid tillverkning av nya gipsplattor. Planglaset återvinns till mesta del som isoleringsmaterial men också till nytt glas.
Glas och metall är material som egentligen kan återvinnas hur många gånger som helst så länge de inte kontamineras. Materialåtervinning av plast däremot är komplicerat då plastavfall är en mix av en rad olika plasttyper och produkterna består dessutom ofta av flera sammansatta material.
Studier visar att över 50 miljoner ton plast sätts på marknaden årligen i EU. Materialåtervinningsnivåerna av plast är generellt låga i EU. Vissa typer av plast, till exempel PE, HDPE och PET, är lättare att återvinna och har högre materialåtervinningsnivåer. Andra plasttyper har låga sorterings- och materialåtervinningsnivåer.
Det är viktigt att öka materialåtervinningen av plast inte minst då det till största delen är fossilt. Kommuner har uppmärksammat detta och många ordnar idag insamling av plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast.
Teknikutvecklingen för automatiserad utsortering och materialåtervinning ökar stadigt, liksom kvaliteten på den sekundära råvaran. Parallellt är det viktig att höja efterfrågan på det återvunna materialet inte minst hos producenter, tillverkare och designers av nya produkter.
Textil är en annan fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt större utsträckning samlas in separat, oftast i samarbete med ideella organisationer. Textil samlas idag in främst för återanvändning och vidare förädling för återanvändning via sorteringsanläggningar i Europa till andra marknader utanför Sverige. Fokus och efterfrågan på materialåtervinning av textil är stor globalt men endast en begränsad andel textil kan idag tekniskt materialåtervinnas. Det pågår dock många nya initiativ för materialåtervinning av textil i Sverige. Flera aktörer, forskare, forskningsinstitut, högskolor, industriellanätverk, kommuner och återvinnare samarbetar inom olika satsningar och metodiker med lovande resultat.
Senast uppdaterad - 2022-09-08